Tänkte nu faktiskt berätta om vad som hände vid återbesöket hos Arbetsförmedlingen, som ägde rum i Onsdags (22/06-11). Först och främst så kanske jag ska börja med att attityderna hos människorna på AMS är individuellt. När jag väl kom dit så var jag egentligen beredd på alla idiotiska kommentarer. Fast denna person var någonting “extra”, även om hon kunde kläcka ur sig lite korkade kommentarer så var hon ändå mer tillmötesgående. Men just att killen innan kallade henne för expert kändes lite särbehandlande för min del.

Jag kommer i alla fall dit, åtminstone i lagom tid den här gången. Eftersom jag är den enda invaliden i rummet så frågar hon när hon kommer ut – “Du måste vara Johnie, va?”. Vi går in på hennes kontor, men hennes inställning var helt annorlunda än honoms. Det var faktiskt inte lika stelt den här gången. Vi pratar lite om vad jag gjorde förra gången, hon tittar på mina betyg och kollar igenom det CV och Personligt brev jag skulle ha med mig.
Jag börjar känna vibbar av att denna tjej faktiskt gör sitt jobb rätt. Men efter en stunds överseende på mitt betyg så ursäktar hon sig att hon måste tala med sin Chef. Jag antog att det var något fel på hennes dator som hon behövde hjälp med. Men när hon kom tillbaka så pekar hon på mitt betyg och frågar – “Ordet ‘Specialutformat’, har det någonting med ditt funktionshinder att göra?”. Jag svarar då – “Självklart inte. Det står så på alla som gick IT”.

Trots detta lilla missförstånd så ser jag inget fel med hennes kompetens. Hon var fortfarande väldigt trevlig och skämtade gjorde vi båda vid lagom tillfälle. Men sen kommer då den kommentar som jag både förstår, men ändå spyr galla över.

Jag ser att du tydligt har funktionshinder. Men du har ingen som kan tillstyrka det. Typ som ett läkarintyg?

Självklart förstod jag att hon var tvungen att ställa den frågan, eftersom många idag tydligen fuskar med den biten. Jag svarar då att självklart har jag det, men ingenting jag hade i tanke att ta med mig denna dag. Men visst känns det lite ironiskt att vi som faktiskt har ett funktionshinder måste bevisa oss? Kanske hade kunnat övertyga henne och AMS om jag slängt mig ur stolen.
Men mötet fortsätter och vi kommer överens om att jag ska höra av mig Juli om jag kom in på Stockholms Universitet. Kommer jag in ska hon då skriva ut mig, kommer jag inte in ska vi då bestämma en ny tid för att börja söka jobb. Men tror fortfarande inte AMS kommer lyckas hjälpa mig på den biten. Kommer nog längre med att hitta ett jobb på egen hand.

Men återigen. Attityderna och beteendena är individuellt beroende på vilken person man får hjälp av på AMS. Fortfarande så avskyr jag deras policys och approaches, men hon var ett exempel på hur man faktiskt skall bete sig. Även om frågorna hon ställde inte kändes som hennes egna.

(Vill också tacka Adam för den grymma bilden som han gjort till inlägget i ära!)