perspectiv

Jag har alltid varit en otroligt glad kille. Jag skrattar alldeles för mycket, och upplever sällan känslor av stress eller ilska. Dock har även jag brister. Men jag är säker på att jag ganska bra kan behandla vad som utgör den känslomässiga delen av min hjärna, men jag har också gjort en verklig ansträngning att leva med en viss attityd:

Vi är så lyckliga, och glöm inte det. Så låt oss se på våra liv.

De tåg som är försenade eller inställda. Det dyra och medelmåttiga kaffe du beställt. Skorna du köpt som inte var riktigt var som du förväntade dig. Den bartender som verkade lite oförskämd och kort. Ditt opålitliga 3G eller Wi-Fi. Den gråtande bebis som satt bredvid dig i bussen. Din syster som kanske ringer dig alldeles för ofta. Väckarklockan som ringer alldeles för tidigt. Din bärbara dator som känns väldigt långsam idag. Röran i lägenheten väntar på dig när du kommer tillbaka hem. Dina kollegor som har åsikter du inte kan hålla med om. Din “dåliga dag” helt enkelt.

Spelar något av det någon roll egentligen?

Det är helt naturligt att uppleva ilska eller frustration i dessa situationer, jag förnekar inte det. Dock bör man inte hitta saker som är fel bara för att motivera ilska. En gnista, ett flimmer av känslor. Den första känslan eller intrycket är nästan omöjlig att bli av med, och skulle vara helt onaturligt att kunna göra det. Men den utökade versionen, som att utåt klaga / gnälla / twittra / facebooka om småaktiga problem, det är något som vi alla borde sträva efter att undvika.

Det är otroligt svårt att få det perspektivet in i vardagen, det är i synnerhet svårt för oss i den branschen jag jobbar i – där kritik och krav på perfektion bli så naturligt för oss. Men ändå, ge det en chans. Krav på höga standarder kan vi separat upprätthållas från verkliga emotionella känslor. Det har varit en uppenbarelse i sig för mig.

För i andra delar av världen, så finns det några hemska saker som pågår. Hur kliché som det än låter, så får vi inte någonsin glömma de svältande barnen i Etiopien, de onödigt krigshärjade familjer och döda i Syrien, eller länder där kvinnors rättigheter knappt finns.

Jag försöker inte säga att livet aldrig kommer sparka på dig ibland. Jag känner heller inte många av er personligen, men död, kärlek, depression … många saker som kan representera en kamp, ​​och ingen ska någonsin hålla tillbaka äkta sorg. Se bara till att du öppnar upp ditt hjärta och mun om rätt saker.

För oss, som sitter bakom kraftfulla datorer, läppjar kaffe, med ett tak över huvudet och flera måltider per dag – om du inte kan leva med en känsla av lycka och tacksamhet måste du nog omvärdera.

Speciellt för oss som arbetar inom design, IT, som kan koda och göra produkter samt verktyg. Vad en fantastisk tid vi lever i. Varje startup kan inte förändra världen som alltför många kanske hävdar, men potentialen är verkligen med oss. Vi är obegränsade med vad vi kan skapa och uppfinna, de problem vi kan lösa, och vi kan göra sådana otroligt storslagna saker tillsammans med några av de finaste, hårt arbetande och ambitiösa människor du någonsin kunde hoppas att uppfylla.

Låt oss alla vara lyckliga.